Jag som fotograf

Jag är en 30-årig tvåbarnsmamma från Helsingfors. Jag är till utbildningen teologie magister men jobbar för tillfället som pedagogisk sakkunnig vid Helsingfors stad. Jag fotar som sidosyssla och fotograferandet funderar för mig som ett andrum från jobbet och livet som småbarnsmamma.

Jag har älskat att fotografera ända sen jag var liten. Det finns hundratals fotografier från min barndoms ridläger, fotade på film. Efter det flyttade jag till digitalkamera som var med överallt. Fotande med systemkamera satte jag igång med för cirka tio år sedan. Min tanke då var att jag skulle fotografera resor. Nu har jag insett att människor och berättelser ger ett djup till fotandet, som jag uppskattar.

Att fånga ett fotografi betyder mer åt mig än att bara skapa en visuellt fin bild. Jag fotograferar människor för att få fram något gott genom mina foton. I fotografier ser man inte bara människors kroppar utan man kan se personligheter, personkemin mellan människor (säpinä) och berättelser. Foton kan hämta tillbaka tankar, känslor, lukter och värmen från en annan människa. Därför vill jag fotografera just människor. Då livet känns tungt eller då man känner sig ensam kan fotografier hjälpa en att orka vidare. Man kan också se sig själv i ett nytt ljus genom att se ett fotografi på en själv.

Fotografier förändrar också världen. Jag vill genom fotografierna visa vanliga människor, inte editerade personer som uppfyller ett skönhetsideal. Jag vill som fotograf ifrågasätta samhällets normer och visa skönhet på olika sätt. Jag studerar även kontinuerligt för att kunna vara en trygg fotograf för t.ex. minoriteter.